Att känna sig själv är att veta var man kommer från... på ett ungefär!

På denna sida delar jag med mig av min släktforskningsresa, en resa som startade med ett julklappsprojekt 2005 till min farmor och farfar, och som sedan dess har fortsatt och vuxit till en passion. Här kommer att presenteras stort och smått, anekdoter blandat med nyupptäckt kunskap om mina släkt.

Ut quis sciat ubi sitis venire ad vos... Att känna sig själv är att veta var man kommer från... på ett ungefär!

måndag 25 juli 2011

I fädrens spår...

Denna släktforskningsblogg har haft lite semester medan jag har befunnit mig på semester. =) Men min semester har till stora delar spenderats i anfäders fotspår, eller åtminstone på genomresa genom områden där jag nu vet att jag har haft släkt.

Vi har varit i Dalarna, och därifrån kommer ju min morfars släkt. På väg upp dit körde vi ju genom Närke och Västmanland och passerade ett flertal orter som dykt upp i släktforskningen den senaste tiden. Jag ropade till var femte minut när vi åkte mellan Örebro och Ludvika kändes det som. Riktiga bergslagsbor har de varit, anfäder och anmödrar. Mitt inne i djupaste granskog. Huva, säger en stadsbo som jag. Men vackert var det. Flera orter är fortfarande brukssamhällen, om än moderna sådana, uppbyggda kring en större industri precis som jag inbillar mig att det var på anfädrenas tid. Då var det gruvorna som drev bygderna, idag är det bl.a. bryggerier, spannmål och andra konsumtionsvaror.

Från Dalarna tog vi oss ner genom Sverige till Öland, och även här kunde jag ropa till lite här och där. Farmors farmor Hanna Charlotta Holm växte ju upp i en familj som flyttade fram och tillbaka från Blekinge till Öland, till Kalmar mm., så det var flera ortsnamn som jag kände igen. Vackra landskap, och jag gissar fortfarande att farmors farmors far var dräng och fick säsongsjobb på de större godsen som fortfarande till viss del dominerar. Här var det också bättre bevarat historiskt, med stengärdesgårdar och knotiga vindpinade gamla träd i alléer, så här var det inte så svårt att fantisera hur folk gick runt och arbetade.

Resan från Kalmar och hem gick igenom Blekinge, och här kan jag nog med säkerhet säga att det var fler ortsnamn som jag kände igen än inte. Det var ort efter ort i ett pärlband ända från landskapsgräns till landskapsgräns. Blekinge är ett fantastiskt vackert landskap, som trots att det är en liten avkrok i världen är väl värt ett besök. Jag funderar på om jag inte snart ska ta mig en tur och gå runt på kyrkogårdarna och se om det inte finns några lämningar av gamla karlsbornare (eller Perssonare kanske jag ska säga).

Hur som helst så har det varit en vacker resa genom Sommarsverige, och jag har fått ny inspiration att fortsätta denna resa att gräva mig djupare ner i släktens historia. Jag hoppas att du fortsätter att följa med!

/S

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar