En lång resa...

Igår hände en sån där sak som kan få en släktforskare att falla ihop som en liten våt fläck på golvet.

Vi svenska släktforskare är å det grymmanste bortskämda med ett prästerskap som (på statens/kronans uppdrag förvisso)hållit stenkoll på varenda liten tjomme i vårt avlånga land, och vi har bara på de senaste åren fåt möjlighet att digitalt kika in i dessa kyrkböcker och register vilket underlättat oerhört. Ändå finns det personer som smiter genom nätet, som inte finns upptagna, eller som bara INTE GÅÅÅÅR att hitta.

I mitt släktträd har det funnits (och finns för all del fortfarande) en del sådana personer - en av dessa har varit Israel Holmgren, min farfars morfars morfar. Han var lätt att upptäcka redan i början av min släktforskningsresa för sex år sedan, och med ett sådant speciellt namn minns jag att jag trodde att det skulle bli en lätt match att följa honom. Men tji fick jag. Puts väck och ingenting. Israel Holmgren var ett mysterium. På den tiden då jag enbart använde mig av mormonernas gratistjänst Familysearch kom jag fram till att han var född 1790, i Småland. Det fanns inte många andra Israel registrerade i databasen, men man kan ju inte direkt gissa sig till vilken av dessa (om det ens var någon av dem) som var "vår" Israel.

När jag i somras började researcha digitalt i SVAR:s samlingar kom jag fram till att det ju trots allt fanns en förhoppning att det stod något mer om Israel i kyrkböckerna. Och ja, till sist när jag kommit till hans dotter Ingrid, fanns det mer att hämta. Israel Holmgren föddes den 9/1 1790. i SMÅLAND. Oavsett vilket årtal jag gick in och tittade, så stod det konsekvent Småland. Småland är ju trots allt ett "samlingsnamn" för ett antal församlingar, bara i Kronobergs län finns 90 stycken, så det kändes ganska så oöverstigligt. Allmänna sökningar på Google gav inte hller något mer än det jag redan hade. Suck.

Men så igår satt jag och tänkte på att Familysearch gjort om sin sökfunktion, och att det nu finns mycket mer information inlagd (visserligen också en väldans massa mer skräp och sånt som gör att det blir svårt att hitta rätt, men ändock). Så jag gjorde lite sökningar. Först på Israel Holmgren, och fick träff på databasinlägg som innehöll uppgifter om nästan alla hans barn, och sedan Israel och Bertha (som var hans maka), och då började det...

Jag hittade ett databasinlägg som innehöll vigseluppgifter för en Israel LARSSON Holmgren och Bertha Jeppsdotter i Elleholm 1820. Jag gick in i kyrkböckerna på SVAR, och jomenvisst, det var rätt Israel och rätt Bertha. Hjulen började snurra. Israel hade alltså hetat Larsson från början... Det stämde överens med den första kyrkboken från Elleholm som han fanns registrerad i - ett överstruket och tidligare otydligt namn som jag nu kunde tolka som Larsson. Jag gjorde en ny sökning på familysearch - Israel Larsson 1790, och upp kommer följande post:

Name: Israel Larsson
Gender: Male
Baptism/Christening Date: 17 Jan 1790
Baptism/Christening Place: Linneryd, Kronoberg, Sweden
Birth Date: 09 Jan 1790
Birthplace:
Death Date:
Name Note:
Race:
Father's Name: Lars Larsson
Father's Birthplace:
Father's Age:
Mother's Name: Ingrid Petersdr
Mother's Birthplace:
Mother's Age:
Indexing Project (Batch) Number: C03471-3
System Origin: Sweden-EASy
Source Film Number: 143976
Reference Number: v C3

Gulp! Tänkte jag. Hur många Israel är födda i Småland (Linneryd är i allra högsta grad Småland) den 9/1 1790...?

Tillbaka till kyrkoböckerna, och jag hittade födelseattesten för Israel, son till Lars Larsson och Ingrid Petersdotter. Sedan ägnade jag kvällen åt att följa Lars (som sedermera fick soldatnamnet Stadig) och hans familj från Linneryd till Östra Torsås till Tingsås. Och Israel följde med hela vägen. Och igår, klockan 23.49 hittade jag flyttattesten som slöt cirkeln. I november 1807 hade den då 17-årige Israel flyttat från Tingsås. Till Elleholm. Vilket matchade med den första kyrkboksanteckning i Elleholm som jag har av Israel Larsson (överstruket och ersatt med Holmgren), född 9/1 1790, i Småland.

Den känslan. Obeskrivlig. Det är de ögonblicken man lever för som släktforskare. När någon träder ut ur dimman. Richard hade frågat mig tidigare under kvällen när vi satt och såg "allt för Sverige", som ju i sig också är något av ett släktforskningsprogram, om det är så det känns - att man liksom lyfter upp någon ur glömska, att man levandegör någon som varit död och borta, och kanske också helt bortglömd.

Jag gick och la mig med ett stort leende på läpparna. Och nu rycker det så i släktforskarnerven att jag bara vill hem och leta mer. Hoppas att upptäckandet av Israles anor ger mig energi för ytterligare sex års släktforskning!